tisdag 8 april 2014

Giftfritt på neo men plast i mjölken

Funderar på det där med neonatalavdelningar och för tidigt födda eller sjuka bebisar. Jag har ju själv legat på en sådan avdelning i vintras och blivit varse vilka sköra och ömtåliga små individer det handlar om. När man har sitt för tidigt födda barn på en sådan avdelning är det så många tankar som snurrar i huvudet och man orkar inte tänka på alla mjukgörare från plastgolv och flamskyddsmedel från datorer och övervakningselektronik. Man kapitulerar och har fokus någon helt annanstans, på tillfrisknande och viktökning.

Då är det bra att veta att andra har koll på kemdelen, i alla fall i Värmland. I Karlstad har man nyligen byggt om hela neo och då satsat på att göra det giftfritt. Man tackade exempelvis nej till golv, elkablar och installationsrör av PVC. Visst tror man att kalaset med alternativa material blev mycket dyrare, men där tror man fel. Kostnaden för bygget ökade endast med 0,33 procent. Härligt med landsting som går i bräschen och visar att det är möjligt. Läs mer om bygget i Karlstad här: http://www.nwt.se/karlstad/article1505879.ece?service=refresh

Jag låg själv på en nybyggd avdelning men jag misstänker att de inte löpt linan ut på riktigt samma sätt där. Det var ändå skönt att veta att man inte längre använder sonder av PVC, vilket man gjorde för inte allt för längesedan. De små och otroligt känsliga barnen hade då höga halter av ftalater i kroppen. Jag har hört historier om att sonderna var helt spröda och stela när de drogs ut, mjukgörarna hade gått över i barnet.

När min för tidigt födda son blev utskriven från sjukhuset och vi kom hem återkom snart mitt gamla skeptiska jag. Jag sondmatade och pumpade dygnet runt. Jag hade ett stort överflöd av mjölk och pumpade och frös in för donation. Från modermjölkscentralen fick jag mängder av plastburkar för förvaring. Jag daterade och la i frysen. Men, givetvis slängde jag ett öga på vad det var för sorts plast. Döm om min förvåning när det slog mig att jag skulle hälla min feta finfina mjölk i burkar av polystyren. Styren, som polystyren består av, är med på SIN-listan för sin (i djurförsök) östrogena effekt. Om styrenmolekylerna lämnar plasten och går över i mjölken kan jag omöjligt svara på, men det känns ju sådär. Med fanns också mindre burkar av polypropen, som spontant kändes som ett bättre alternativ. Men när jag öppnade en ny burk och luktade i den så stank den av plast. Nej, däri ville jag inte hälla min mjölk. Mitt i natten ställde jag mig och kokade de nya burkarna och när de torkat så luktade de i alla fall ingenting längre.
Burkarna av PP-plast för bröstmjölk som luktade starkt plastigt.

Jag kontaktade centralen och delade med mig av min oro. Små och känsliga barn ska inte behöva ha plastkemikalier i maten. Att det skulle finnas några problem med plastburkarna hade de aldrig funderat på. Och att skicka mjölken på kemisk analys trodde hon inte var möjligt. Labbet som kontrollerade mjölken analyserar bara efter bakterier. Men hon lovade att lyfta frågan.

Nu pumpar jag inte längre men det slutade på hela 14 liter mjölk till modermjölkscentralen och de minsta barnen. Hoppas verkligen att de slapp plast i mjölken.

Min lilla kille är inte lika liten längre, han är snart 5 månader och har ökat i vikt från 1450 g till nu ca 4700g. Han gillar uppenbarligen min mjölk!

Med förhoppning om att jag snart ska hinna skriva igen. Tills dess, ha det fint!